Mötas och bygga broar!

2019-01-06

Min väninna har inget julpynt, inget som ska städas bort efter julen. Hemmet skulle vara intakt för barnens skull och hon var den som flyttade ur den gemensamma bostaden. Julens kristina budskap om gemenskap och frid bygger på försoning och tacksamhet. Före detta partner och äkta hälfter firar högtids- och bemärkelsedagar tillsammans i familjer.

 

Outredda känslor, avståndstagande, skadade självkänslor och ensamhet behöver tas om hand. Lära känna sin ångest kan leda till räddning, förlåtelse och försoning. Att känna skam inför sina vänner och släkten, som jag kommer ihåg att min mamma kände efter min skilsmässa, var socialt betingat och satt djupt, men genom altruistisk kärlek läktes med tiden alla känslomässiga skavanker.

 

Ponera att allt är okej, att allt som skett har orsak, som ger en verkan. Det gick inte att förhålla sig annorlunda då, med den insikt, kunskap, medvetenhet som fanns vid just det tillfället. Efteråt är det lätt att med facit i hand, se vilka orsakerna var och förstå hur krafterna verkade.

 

Trettondagen efter jul har i den katolska traditionen stora skaror av barn över världen idag fått julklappar, efter att de vise männen kommit fram till Jesusbarnet i krubban med sina gåvor. Det får påminna om att man kan behöva gå långt, för att mötas och bygga broar. Förlåt, tack för det som varit, önskar dig allt gott, finns här för dig, kan bli inledningen.

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

Ända till den punkt då något vänder

2018-12-30

En människa kan svårligen leva i eller ta sig upp ur känslomässiga fallgropar helt på egen hand. Det kan behövas någon mer som ser, som tror, när man själv inte tror, som bär och hjälper till att se bortom, som förstärker öppningar och ger hjälp att hitta lösningar. Ända till den punkt då något vänder. Människans inre, själen, medvetenheten hos en människa, stärks med insikter och en person kan åter fyllas av hopp. Det går att hitta vidare, bortom rädsla, utanförskap, begräsningar som håller kvar och fast. Det går att nå bortom hopplöshet.

 

Men det är inte alltid ”lyckliga slut”, att livet blir som man vill. Så vad är det som behöver förändras? Det ligger nära till hands att försöka leva kvar i det förflutna, fast nutiden rusar fram. Men att önska att livet vore annorlunda, att vilja stå kvar i efterverkningarna av en händelse och agera som om den aldrig ägt rum, är uttryck för att vilja stanna tiden, att inte längre ha förmåga att flöda med i livets växlingar. Det kan göra att man tycker sig sjunka djupare och djupare, in i villfarelse. Här någonstans behöver samhället kunna möta upp med krisberedskap också i form av suicidpreventiva program, vid sidan om akut somatisk och psykiatrisk sjukvård, företagshälsovård, stöd från fack, omställningsstöd och annat stöd för arbetsrelaterat nytänkande och andra nystarter, missbruks- och beroendevård.

 

Suicidpreventiva program handlar om att förebygga självmord och är en nyorientering. Det behöver finnas adekvat hjälp att vända sig till där det återkommande och regelbundet ges stödjande insatser, under någon form av handledd coachning eller gruppdynamiska samtal, under erfaren ledning. Processen tar den tid som behövs, och ett tag därefter, för att svåra tankar, outhärdliga känslor i kaoset, så svåra att personen som är på väg mot självmord ges nya tankebanor.

 

Att ingå i ett större sammanhang ger läkning. Att se sig själv som en del i av något större är att inte längre uppleva sig vara avskild och separerad. Det ger kraft! En förändring inom en människa KAN HANDLA om att kunna gå upp i något, ett intresse av något slag, att ingå i något större än sig själv. Det kan handla om att lämna sin egen dimension, genom att välkomna och öppna sig själv för nya insikter, om livet, existensen – kanske i andlig mening. Det blir ett uppvaknande för livet.

 

Att vila i visshet, uppleva att man är en del av något, kan ge en känsla av mening. Andlighet associeras i det svenska språket till religion, att vara religiös. Men andlig medvetenhet kan sträcka sig bortom det religiösa. Det finns de som får en andlig förnimmelse i kontakt med naturen, i skogen, vid havet. Det kan vara en känsla av att det finns ett högre syfte, en djupare mening med tillvaron. Någon känner sig som del av hela universum. När man tycker sig stå på avgrundens rand och har förlorat allt, först när man gett upp eller släppt något som tidigare utgjort förutsättning, kan det nya komma in i ens liv. Som själ skulle alla då vara en del i ett större andligt kretslopp.

 

Varje del i helheten, i en medveten nation, behöver hitta sin plats. Var och en, ta sin plats och tillsammans utgöra en nation, en mänsklighet. Skulle ett skifte göras, tillbaka, från att ställa ekonomi i centrum, till att bevaka att varje människa hittar sin plats och tar del av helheten, skulle det förebygga psykisk ohälsa i samhället. Att varje familj sluter upp och stöttande finns där för någon, förebygger psykisk ohälsa hos en medmänniska.

 

Tänk om det finns en andlig ordning som går bortom mänskliga tankar om att ha tur eller otur? Tänk om själens utveckling pågår också efter döden? Samhällets styrka är inte starkare än hos dess svagaste länkar. Ser vi till helheten skulle vi bära dem som har svårigheter, inte genom att förbjuda och dra ner, utan genom att med lösningar intervenera på tidigt stadium och möta upp en människa där hon befinner sig, mitt i livskrisen. Med förhoppningen att Sverige förbättrar förebyggande suicidpreventiva insatser under 2019 välkomnar vi det nya året!

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

Stor glädje över alla projekt och verksamheter i praktisk suicidprevention 2018!

2018-12-23

Tacksamheten är stor över allt livsbevarande och livsfrämjande arbete!

På en suicidpreventiv dag för Region Skåne i november presenterades olika projekt; som

* Bondekompis, om kamratstödjare i organiserad form som tidigt fångar upp tecken på psykisk ohälsa.

* Personalen på migrationsverkets förvar har en livsfrämjande förhållning, de ser och bekräftar hur den som förvaras i väntan på utvisning mår. Där finns någon att tala med. 

* Senoir sport school, genom Skåneidrotten, gör en social och livsfrämjande insats bland äldre genom att starta skolor för teori och praktisk idrott. Deltagarna fortsätter att träffas och sporta efter att skolan avslutats.

* Skåne har en regional samordnare för utbildningen Första hjälpen till psykisk hälsa MHFA. De äldre och de som arbetar med äldre utbildas till Första Hjälpare, rustar och lär sig mer om psykisk ohälsa, om diagnoser och om att möta människor i kris.

* Tänk när projektet YAM når alla skolelever i årskurs 8 med undervisning om psykisk ohälsa!

* Enheten för trafiksäkerhet på Trafikverket arbetar suicidförebyggande!  

* Ensamkommande unga med psykisk ohälsa stöttas av Kunskapscentrum migration och hälsa och Region Skånes projekt Våga snacka genom Ensamkommandes förbund och Skånes Stadsmission.

 

Samordnare i suicidprevention på heltid har tillsats i flera regioner. De arbetar för att främja det suicidförebyggande arbetet i regionen och har regelbundna nationella träffar. Men regionerna satsar olika mycket, några inte alls och ojämlikheten i landet är mycket stor när det gäller självmordsförebyggande arbete.

 

På några orter finns ett speciellt Suicidpreventivt team inom Psykiatrin. Läkaren i teamet mötte min vän och påläst om hans situation presenterade hon vid hans första besök hur hjälpinsatsen kan se ut, som den enskilde, i små steg behöver samtycka till. Det är hjälp som håller personer kvar i livet,… som ger hopp om förändring. I teamet finns specialiserat samtalsstöd för den med beroendeproblematik, för att medvetandegöra. Man kallar samman övriga aktörer som behöver ingå i förändringsarbetet genom en SIP  (Samordnad Individuell plan - lag sedan 2010).  Besöken i psykiatrin har tidigare inneburit att samme man avvisats otaliga gånger. Han har inte bedömts vara suicidal, trots tidigare självmordsförsök och uppenbar risk för nya självmordsförsök. Här inleds nu en vårdinsats, trots att ekonomin är i kaos, att han har stora skulder och alkoholproblematik, vilket tidigare stängt dörrarna till hjälp, som i ett moment 22. Här mötte han en motiverande läkare, med ett team som ger hopp, som erbjuder honom insatser!

 

Hjälp, stöd och gemenskap behöver utvecklas, kunskaper omsättas till praktiskt självmordsförebyggande arbete! Det ger hopp, inför JULEN som är en svår tid för många människor. Med önskan om en hälsosam, livsfrämjande God HOPPFULL Jul! ❤❤❤

Tillsammans räddar vi liv! ❤

Själens utveckling ger suicidprevention nytt ansikte!

❤ 2018-12-16

Vad innebär det att praktiskt förebygga självmord? Vissa människor har högre riskbeteende, någon blir lätt beroende, fastnar i missbruk av spel, alkohol och droger. Någon har en personlighet som tröstäter som sätt att hantera själens obalans, någon lever i förnekelse och erkänner inte problem, ens för sig själv. En människa står utblottad, utan arbete och bostad, någon får inte träffa sin familj, sina egna barn eller barnbarn. Livssituationen kan vara kantad av sjukdom, kroniska eller livshotande tillstånd, eller anhörigas sjukdom, död genom olycka, sjukdom eller självmord. En del tillhör en yrkesgrupp där den egna psykiska hälsan varierar med faktorer som man inte kan påverka, som väderlek och årstid. En människa förlorar sin samhällsställning genom felsatsning, konjunktursvängning, värdeminskning på aktier, egendom, tappar ansiktet och står utblottad när det inte gick som man tänkt sig. En person kan överleva under lång tid och håller skenet uppe. Men desperationens blockerade tankar återkommer upprepat och nästlar in personen, in i en situation som är mycket svår att ta sig ur och hantera på egen hand. En allt trasigare självbild, isolering, blandat med ångest och förödande rädslor, oroliga tankar, skam och utanförskap kan leda till fullbordat självmord, om ingen intervention når fram i tid.

 

Den oro som de runt omkring känner, familjen som tvingas följa en tragedi utspela sig, nära och medberoende, eller på avstånd utan att kunna ingripa, också deras situation är ohållbar. De tvingas se på, utan att kunna ingripa, eller förstår först efter ett självmord hur tragedin utvecklats.

 

En förlust som inte medvetet hanteras i tid, leder till fler förluster, för fler. Det här livet går inte i repris. Det handlar om själens utveckling! Det finns hjälp, i alla situationer! Sök hjälp och du hittar den! Fråga om vägen och du finner den!

 

Hopplöshet är en faktor, oavsett vad traumatiskt som inträffat, som inte ger möjlighet att processa förloppet genom tankar och känslor, på ett lösningsinriktat sätt. Den kräver en utomståendes kompetenta insats, som kan möta, bekräfta, stödja och tillsammans bära personen igenom faser av bearbetning. Erbjudanden om hjälp kan behöva ges vid upprepade tillfällen. Motivationen kommer med en tålmodig omgivning, tolerans och oförtrutenhet.

 

Menar samhället allvar med nollvision i självmord måste krisgrupper, olika stödjande funktioner finnas i hela landet, dit man som enskild eller anhörig kan att vända sig, redan i början på sin livskris.Ingen tycker det är konstigt att ett par som befinner sig i kris i sin relation går till en familjerådgivning. Att på samma sätt kunna inleda kristerapi, få praktisk vägledning och samhälleligt stöd vid andra kriser i livet måste ses som en självklarhet! Familj, grannar och vänner behöver uppmuntra personen till att ta emot hjälp. De behöver veta vart de kan vända sig. Då skulle tabun som florerat alltför länge i familjer i vårt samhälle upplösas, som att "ensam är stark", en "bra karl reder sig själv". Ord som nederlag och misslyckande ersätts med utveckling och insikt. Det kräver en transformation av hela samhället! Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

Stor okunskap om självmordets orsaker

2018-12-09

 

I intervjuer, på radio och i TV talas om självmord som att någon ”valt att ta sitt liv", trots  alla försök som görs för att rätta till okunskapen. Nu har det hänt mig igen. Jag kom till radiohuset i Karlskrona, pratade några få minuter om upplägget inför intervjun som skulle bandas, eftersom jag inte kunde närvara i studion vid sändning. När jag hörde det, hade inslaget redan sänts på radion.

 

Nej, skriker det i mig. Jag vill inte medverka till TABU och sprida mer okunskap. Det är viktigt HUR JOURNALISTER TALAR OM SJÄLVMORD för HUR SAMHÄLLET SER PÅ VARFÖR ETT SJÄLVMORD SKER. För mig är psykisk och fysisk sjukdom likställd, man drabbas på grund av omständigheter och kanske sin livsstil. Men vem skulle drömma om att säga att någon valt en fysisk sjukdom? Självmord är en yttersta effekt av ett psykisk och fysiskt sjukdomstillstånd, där rätt hjälp och insatser inte nått fram, i tid. Ett självmord är ett ”psykologiskt olycksfall”.

 

I akutsjukvården händer det att sjukvårdsteam inte lyckas rädda en patient till livet.  ”Personens liv inte gick att rädda”. Händelsen analyseras, förloppet granskas för att se om något brast i behandlingen, för att samma sak inte ska kunna inträffa igen. Detta sker inte på motsvarande sätt efter ett självmord. Det finns inte ens statistik över alla självmord som sker i Sverige! Dessutom utgår svensk statistik, som enda land, från säkra och osäkra självmord, vilket gör statistiken missvisande. I Sverige betraktas ett självmord som säkert när den döde efterlämnat ett brev.

 

Det är 14 år sedan självmord drabbade min familj. Anhörigföreningen SPES bildades, för att tillvarata efterlevandes rättigheter och förebygga självmord, för mer än 30 år sedan. Mycket lite har hänt, trots forskning och att anhörigorganisationer för efterlevande och suicidprevention på riksplanet får ekonomiska medel från Folkhälsomyndigheten. Även om det talas mer öppet om självmord idag så är samhällets bemötande av en person i livskris, som sökt vård, med psykisk ohälsa, självmordstankar och vars anhöriga försöker larma, trots att sekretessreglerna omöjliggör det, mycket bristfällig. Förändringen som sker går alltför sakta. Därför finns vi, efterlevande som kämpar och omvandlar den egna sorgen och saknaden till ideellt arbete, för efterlevande och bättre suicidprevention i samhället.

 

Handlingsplaner har tagits fram i några regioner och kommuner. Men även där saknas mycket. Journalister behöver granska, följa upp och hjälp oss sprida goda exempel från kommuner och regioner som ligger i framkant. Ett sådant bidrag till utvecklingen, skulle ge stöd och utbildning och ge enskilda människor möjlighet att kunna efterfråga hjälp i tid, för egen del och för sin anhörige. 

 

Efter ett självmordsförsök behöver adekvat lösningsinriktad samtalsterapi omedelbart ges, inte som idag, att man erbjuds ta kontakt med vården. Särskilda vårdprogram behöver följas. Vårdinsatser ske ges i samverkan/samråd med anhöriga som kan delge levnadshistoria, livssituation, som själva gravt påverkas av oro och psykisk ohälsa. Alla samhällsaktörer behöver interagera, delta i behandlings- och motivationsarbete för att praktiska, människovärdiga lösningar ska kunna skapas.

 

Samhället har ett tungt ansvar för att riksgemensamma riktlinjer för efterlevandeinsatser till närstående efter ett självmord tas fram och sätts i bruk, som omfattar närstående i vid bemärkelse. Man ska inte själv behöva be om stödsamtal. Det skulle förebygga den psykiska ohälsan i samhället och minska självmorden, eftersom vi vet att efterlevande är en riskgrupp.

 

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

Ungdomsträff i Blekinge på lördag

https://www.dropbox.com/s/yz7b0x755cwar0s/Maiellen%20Stensmark%20Samtalsgrupp%20för%20unga.MP3?dl=0

 

Hej, gå in och lyssna, välkommen och dela med någon mellan 18-35 år som du tror behöver få den här inbjudan!

Kommer nya behandlingar kunna väljas i anslutning till den offentliga psykiatrin?

2018-12-01

När kommer möjligheter för den som är sjuk i själen, som har en psykiatrisk diagnos, eller depression, ångest, som inte klarar att bära sig själv längre, hens närstående, att medvetet kunna välja en ny behandlingsform i anslutning till eller som komplement till den psykiatriska vården? Idag finns många fantastiska terapiformer att välja mellan, behandlingsformer som verkar holistiskt. Andra vårdformer, vårdsystem, kan ibland ses som komplement till traditionell vård, så kallad komplementärmedicinsk behandling. De har det gemensamma att de påverkar människan till kropp och själ. De utgår ifrån och påverkar såväl fysiologiskt, psykologiskt, fysiskt, psykiskt, tanke- och, känslomässigt, anpassas till och utgår från individens speciella behov.

 

I dagens psykiatriska och somatiska vård finns de som önskar ett vårdombud, vid sidan om patientnämnden, någon som ser till den sjukes behov, dit man kan vända sig när man anser sig oriktigt behandlad. På samma sätt som barnombud ser till barnets behov, behövs ombud som bevakar individens behov i vården? Är det när öppenhet saknas och vårdgivarens begränsningar styr, som omedvetna ingrepp kan göras i en redan utsatt människas liv och hon går sönder? Hur många det är som i det läget tar sitt liv följs inte upp idag, statistik saknas. Om man på djupet bekräftats och behandlats för sin depression med ”ur individens synsätt rätt stöd och behandlingsform” så värnas livet - om inte, har inte rätt vård satts in.

 

Det blir väldigt tydligt när man läser om Biancas 18 år av felbehandling, som efter att ha hittat rätt terapiform äntligen nått människovärdighet och lever ett lyckligt liv! Så här skriver hon på sin blogg;

–”Jag har aldrig varit sjuk. Jag har haft normal reaktion på onormala omständigheter på grund av saker som hänt mig tidigare i livet. Med facit i hand så har det där med diagnoser aldrig hjälpt mig. Det har tvärtom gjort att jag tillslut förlorade mig själv och trodde att allt var fel på mig. Allt jag gjort hade en anledning, en orsak, men man valde att se på vad som är fel på en istället, vill medicinera bort symptom. Som sagt… idag uppfyller jag inte kriterier för en enda av alla diagnoserna mer. Lite konstigt kan man tycka? Nej, jag håller bara på att få hjälp med mina varför, med orsaken, och då försvinner symptomen av sig själva!"

 

- "Innan jag fyllde 19 var jag en fullt frisk, välfungerande ung tjej med hela livet framför mig. Jag hade tagit studenten med toppbetyg… Jag hade drömmar, planer, visioner. Men livet kom emellan. 18 år efter att man godtyckligt satte diagnosen första gången skrev man fortfarande att jag hade borderline eller emotional instabil personlighetsstörning som det heter, trots psykologens tydliga utredning. Läkare inom psykiatrin pratar diagnoser, sjukdomar, mediciner, åtgärder. Men pratar inte om varför, vad har föranlett detta? Men svaret ligger i just varför."

 

-"Enligt experter och den vetenskap man lägger i dagen har man borderline livet ut, likaså bipolär sjukdom, det vill säga; inget man kan bli frisk från, utan man kan bara behandla symtom och lindra dessa. Konstigt nog uppfyller jag inte några kriterier längre för några av mina tidigare diagnoser efter min behandling enligt Mind recovery systems. Jag har aldrig varit sjuk. Jag har haft en normal reaktion på onormala omständigheter på grund av saker som hänt mig tidigare i livet. Mina reaktioner var normala, inte sjuka.” Läs mer på Biancas blogg:  https://detsomvar.blogspot.com/2018/11/

 

Traditionell psykiatrisk behandling saknar holistiskt betraktelsesätt, verkar genom att intervenera genom medicinering, tvång och ingrepp i den personliga integriteten. Det lämnar patienten i okunskap och ensamhet, med hänvisning till sekretess, utan tillsynsinstrumenten uppföljning och utredning av varför varje individ inte tillfrisknar eller mår bättre. Efter varje självmordsförsök (och de fall som leder till ett självmord) ställs människan ännu mer isolerad från sin inre medvetenhet, istället för att hjälpa henne förena sin person och det sanna Jag hon är. En själs medvetenhet och behov att utforska sig själv i sitt sammanhang behöver ges bekräftelse och stärkas. Men systemet är sådant att det kan vara omöjligt för patienten och för anhöriga, som följt och känner individen, att slå larm och bli lyssnade på. Tillsammans räddar det liv! Det kan ge människor ett nytt liv! ❤❤❤

En familj har drabbats av värsta katastrof

❤️2018-11-25

En älskad pappa och make har tagit sitt liv. Hans fru och vuxna barn förstod att allt inte stod rätt till och motiverade honom att söka vård när de såg att han förändrades. Det stod skrivet på bipacksedeln till medicinen han blev ordinerad att självmordstankar är en bieffekt, men varken mannen eller hans hustru hade fått information om biverkningarna av läkaren. Samtalsstöd hade inte kommit igång. Han väntade på det. Varje dag förlorar ett barn- ungdom en förälder genom självmord. Psykiatrin och distriktsvården behöver arbeta efter en medveten suicidpreventiv strategi, i öppenhet, i nära samverkan med anhöriga och andra samhällsaktörer, för att rädda liv!

 

Katastrofen är ett faktum när en ung människa dör i självmord. Ett barn, ett syskon, saknas familjen som inte kan förstå hur detta kunde hända. Familjen liksom kompisarna blir vilsna, vet inte hur man sörjer, saknar och känner kanske skuld. Ingen vill ha en död kompis. Självmord ÄR INGEN UTVÄG. TA SITT LIV ÄR INGET EN PERSON VÄLJER; DET ÄR EN DJUP TRAGEDI en ångest och utanför-problematik som kan framstå som en utväg för den som själv inte varit där. Det är viktigt att veta att jobbiga känslor alltid går över, det är biologiska, psykologiska, samhälleliga och kulturella faktorer som samspelar.

 

Efter ett självmord är det oerhört viktigt att lyssnande stödinsatser omgående ges. Få träffa andra i samma situation,.. som fattar… att lyssna till andras berättelser, hjälper mycket. Det gäller att bryta tabun. Det är bra att börja sätta ord på den svåraste av händelser, pysa ut känslor som annars blir övermäktiga. Brukar man inte tala öppet om svåra saker i familjen blir man själv den som ska lära sig det. Sätta ord på tankar och släppa fram känslor löser upp och känns bra. Därför finns Samtalsgrupper för unga vuxna (18-35 år) i Göteborg, Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala. SPES Riksförening arrangerar ungdomshelger. Samtalsgrupper för alla åldrar finns för närvarande på 27 platser i landet (vilka platser hittar du på www.spes.se).

 

Första Ungdomsträffen i Blekinge hålls i Karlskrona den 8 december 2018, kl.11-16(17) För mer information, anmälan kontakta Maiellen, maiellenstensmark@hotmail.com eller ring 070-2900824. Ta dig hit med kollektivtrafik från hela Blekinge. Ingen kostnad. Anmälan före 6 dec december.

 

Självhjälpsgrupp för alla åldrar träffas på Nordenskjöldska gården i Karlskrona, kl.17-18.30, andra måndagen i månaden 10/12, 14/1, 11/2, 11/3, 8/4, 13/5, 10/6. Adress: Amiralitetstorget 1, med ingång från gården. Ingen anmälan eller kostnad.

 

För mer information om suicidprevention, efterlevandestöd och efterlevandes berättelser se www.forebyggsjalvmord.se. Stöd vår ideella verksamhet i Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd, SPES Blekinge, med en gåva pg 600294-3. Tillsammans kan vi rädda liv!❤❤❤

Nollvision blir verklighet när insikter större än oss själva blir vägvisare.

❤2018-11-18

Inom skiftande områden görs nu ansatser för att nå dit lagstiftningen ännu inte nått, med arbetssätt som gynnar gemensamma och medvetna val i olika situationer. Genom en knuff, en nudge, kan man hjälpa någon att göra val som inte bara gagnar den personen, utan flertalet. Ordet nudge kan beskrivas som att ge någon en försiktig knuff i en viss positiv riktning. Miljörörelsens arbete för att nå hållbara ekonomiska och ekologiska lösningar kan ses som exempel på nuding. Psykologisk ekonomi är en kombination av discipliner som lett till att det idag görs studier på hur människor väljer. Lyssna till Kropp och själ, radio P1, från tisdag 30 oktober 2018, som tar upp ämnet. Samhället bygger och utrustar miljöer för att förhindra självmord där människor förvaras. En rent medveten förebyggande strategi! Vid individuella insatser behövs medvetna suicidförebyggande strategier och arbetssätt utformas. Gör de goda exempel som finns till riksomfattande!

 

När negativa händelser i livet hopar sig och innan en människa inte längre klarar av att bära upp sig själv behövs medvetenhet i möten, som kan ge en knuff i rätt riktning. Idag vilar ansvaret tungt på individen själv, för att få rätt hjälp vid psykisk ohälsa, när själen värker. ”Psykiska ohälsa” kan ses som ett samhällsfenomen. Det råder en övertro på psykofarmaka som en lösning. Allt fler svenskar är medicinerade. En snabbt verksam och lyckosam insats menar många. En lönsam business, menar andra. Det är även en ohållbar lösning på ohållbara livsförhållanden. Konsekvenserna av utsläpp av läkemedelsrester bidrar till att Östersjön är ett av världens mest förorenade hav idag.

 

Våra personliga förhållanden ser olika ut; en del upplever negativ stress av sitt arbete, andra känner stress över att sakna arbete. Vi har svaga eller starka förutsättningar, hög eller låg utbildning, eller saknas utbildning helt, mycket bra eller mycket dålig inkomst, någon saknar helt inkomst. Alla har olika tidigare erfarenheter av ångest, sorg, rädslor, värk och själslig smärta. En del har torterats, några har amputerat kroppsdelar, några har kroniska sjukdomar, en del går inte att bota, några har livshotande tillstånd. Vi har olika egenskaper och kunskaper. Olika gener, förekomst av och kunskap om hur det ser ut med psykiatriska diagnoser i släkten. Samhällets socialförsäkringssystem, psykiatrin, annan specialistvård och distriktsvården behöver arbeta efter en medveten suicidpreventiv strategi i samverkan med offentliga och privata aktörer från olika verksamheter, i öppenhet och nära samverkan med anhöriga, för att ge en knuff i den riktning som räddar liv!

 

Idag måste en person med grav psykisk ohälsa säga ja eller nej till vård som inte alls hanterar de sociala, praktiska och ekonomiska problem som den psykiskt utmattade och suicidala personen lever med. Psykiatrin tar ställning till om symptomen är så grava att tvångsvård är aktuell, det görs observation, ställningstaganden till om insatsen kan göras på frivillig väg. Ofta ges medicin mot symptom, men bakomvarande situation ges ingen lösning. Terapeutiska samtal är viktiga lösningsinriktade steg som ger självinsikter och motivation – också för att leva!

 

Nudging i hälso- och sjukvården skulle bjuda in till en samhällssyn som bygger på samverkan mellan arbetsgivarens human resources, socialförsäkringen, socialtjänsten, annan samhällstjänst och individens holistiska behov står i centrum. Knuffen i rätt riktning kan komma från olika aktörer som är inblandade, i uppdraget att rädda liv! När psykiatriska, psykologiska och terapeutiska insatser ger människor insikter på djupet, motiverar och vägleder det - från rädslor till mod och meningsfullhet! Bygger man på människors resurser och förutsättningar, så minskas begränsningar och utanförskap! Människan klarar att lyfta sig ur förödande sammanhang även om det kan behövas en lätt knuff. Målet är att alla i samhället ska integreras, erbjudas och ges ansvar och stöd om de hamnar i svåra situationer, på grund av fysiska händelser, utsatthet för, eller effekter av, det som drabbat en människa.

Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤

En person reagerade på min blogg om nudging och jag fick frågan om jag skulle skriva på samma sätt om mediciner mot ex. diabetes eller cancer? Så här skriver hon: - Jag är emot stigmatisering av behandling eftersom för en grupp av personer är just antidepressiv behandlingen livräddande. Patienter dör utan den, precis som patienten med cancer eller diabetes utan sin medicinering. Men ...du har rätt med allt du skriver om övertro, Östersjön, medicin som en snabb lösning på problem som inte nödvändigtvis kräver medicinering. Det är ibland en jakt efter "quick-fix" en förväntan om att man kan må bra när inget i livet verkar fungera... Det dåliga måendet är en varningssignal, en naturlig konsekvens, signal om att förändringar är ett måste om man vill må bra. Det räcker inte med mediciner... och det räcker inte heller med terapi... Alla delar behöver vara synkroniserade och alla göra sitt absolut bästa om det ska bli framsteg... Alla behöver nudging.

I tiden vi lever utvecklas klarsyn som leder till att självmord förebyggs!

2018-11-11

Varje människas liv är unikt. Varje liv måste värnas, måste räddas, precis som vid andra sjukdomstillstånd. Traditionellt har synen på depression och perioder av svaghet inte betraktats som faser som kunnat brytas och som lett till människovärdigare livsfaser. Smärtan och utanförskapet i en suicidal fas, under dygnets alla timmar och minuter, låser in den människan till ett blockerat synsätt, där alla tankar tillslut bara har en riktning. Det är inte bara en personlig tragedi av stora mått, det här är ett misslyckande för samhället. Traditionellt har synsättet funnits att alla inte kan räddas från självmord och suicidalitet. Det synsättet håller på att förändras. Vi lever i en tid av paradigmskifte. Samhället börjar succesivt få upp ögonen och håller på att utveckla en annan klarsyn. Det är som när ett botemedel upptäckts för en åkomma som drastiskt ändrar omgivningens förhållningssätt. Fortsätter det så här kommer medellivslängden som 2016 var 82 år öka till mycket mer än 84 år för 2040 som forskarna förutspått!

Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤

Högkänsliga och känslomässigt öppna människor behöver få bekräftelse!

2018-10-28

Högkänsliga personer, känslomässigt öppna människor påverkas omedvetet av sådant som pågår omkring och inom dem, de kan fånga in känslor och tankar som de själva inte kan få ordning på och bryta. Man behöver i första hand få förståelse för sig själv, att var och en är en själ i en kropp. Somliga har " vidöppen förmåga att läsa av och ta in information från omgivningen omkring". Även svåra sammanhang leder vidare, till utveckling av en djupare förståelse av livet och meningen med att vi är här på jorden. En kunnig samtalskontakt och vägledning, av någon som förmår att möta personen på hans eller hennes medvetandenivå, kan hjälpa till att få saker och ting på plats. Det gör livssituationen hanterbar!

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

Att aktivt förebygga självmord är mycket lönsamt för samhället

2018-10-20

Framgångsrika exempel på hur kommuner och regioner arbetar med suicidprevention behöver spridas så att alla kommuner och regioner gör medvetna satsningar för att rädda liv! Samverka mellan verksamheter, ta hjälp, lär av varandra, utbilda! Grovt beräknat är de direkta och indirekta kostnaderna 18 680 000 kronor per självmord. Kostnaderna för varje självmordsförsök har beräknats till 3 075 000 kronor. (Suicid och samhällsekonomiska kostnader Räddningsverket NCO 2004:7) 

 

Vad är ett självmordsförebyggande arbets- och förhållningssätt? Skriv suicidpreventiva viljeyttringar med tydliga mål i handlingsplaner, besluts- och ledningsstöd. Används checklistor säkrar det att rutiner följs. Sprid strategier och praktiska tips till personer med suicidtankar. Att arbeta förebyggande är lönsamt för människor och samhälle!

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

Låt oss bli lika träden! Tillsammans räddar det liv!

2018-10-12

I onsdags den 10 oktober var det Värdsdagen för psykisk hälsa. Sedan 1992, i 26 år, har dagen uppmärksammats. Depression är den tredje vanligaste sjukdomen som försämrar människors livskvalitet. Världsdagen påminner om riktningen människors liv behöver ta för att levas hållbart! Samtidigt blir skillnaderna i vårt land större mellan dem som har och ges förutsättningar och den som inte ser sina möjligheter lika tydligt. Förutfattade meningar om oliktänkande, annorlunda, avvikande behöver få ett slut, liksom stigman och orättvisor. Utvecklade människor ser istället på varandra, på andra och andras behov, som man ser sig själv och sina egna behov, delar med sig och utgör tillsammans en mänsklighet, en tajt gemenskap. Vi lever samtidigt i en transparant tid, då fördolt blir synligt, avslöjanden löser upp fast rotade trossystem. Religiösa föreställningar både cementeras genom fanatiker och luckras upp och utvecklas genom sammansmältning, i möten mellan människor. Att brottas med ångest, svåra tvångstankar, smärta, kontrollbehov och rädslor handlar om vår utveckling, om att tvingas gå framåt i en föränderlig tillvaro som snurrar allt snabbare. Tack, förlåt, tålamod, med tilltro till livets hjärtas pulserande rytm. Djupa andetag. Släpp in det vackra! Träd står stadigt, även när det blåser, med djupa, fasta rötter och stora, kronor som drar till sig solens energi, regn och ger skugga. Låt oss bli lika träden! Tillsammans räddar det liv!❤❤❤

Nollvision = samverkan + förändrad sekretess mellan bl.a. landsting och kommun

2018-10-07

Sekretess gör att utsatta människor kan hamna i ett moment 22 i socialtjänsten och vården och anhöriga ropar på hjälp. Samhällets resurser används inte optimalt och en enskild person i djup depression, som inte ser någon utväg, står utan hjälp.

 

En orosanmälan görs till socialtjänsten i en kommun i Sverige. En för socialtjänsten känd person självmedicinerar alkohol för att ta sitt liv. Anmälan leder till ytterligare förnedring och anhörigas redan svåra situation förvärras, när åtgärden blir fel. Den här gången begär socialtjänsten polishämtning för att hämta personen från sin lägenhet, där mannen dricker, men lever ett lugnt och isolerat liv sedan många år, för att ta honom till arresten. Anmälan ledde inte till behandling för att bryta drickandet, fast man vet att mannen druckit länge. Han behöver bryta isoleringen, äta och få motiverande lösningsinriktade samtal. Beviljade hyrespengar ges till mannen som dricker och förmedlas inte direkt till hyresvärden. Han har sökt frivillig vård tidigare hos socialtjänsten och psykiatrin, men orkar inte längre eftersom det inte lett till vård. De menar att han behöver vara motiverad och ha en ordnad ekonomi efter vistelsen på behandlingshemmet för att få en sådan vistelse. När vi bad om en Samordnad Individuell Plan, för att aktörer skulle bjudas in för att gemensamt samordna de insatser han behöver, blev det inte något möte, antagligen för att samtycket dragits tillbaka. Skam, förtvivlan och förnedring leder till ökat drickande.

 

När jag hör det här frågar jag mig vad en människas liv är vårt? Kan man inte motiveras till ett liv värt att levas om man har stora skulder? Historiskt har det varit en stor procent som tagit sitt liv efter misslyckade ekonomiska affärer. Idag med en annan öppenhet och när stigmatiseringen börjar ge vika måste vi förändra synen på pengar och pengars makt i människors liv.

 

Lagstiftningen möjliggör att ansvariga myndigheter inte agerar som allmänheten tror när en orosanmälan görs. När någon ringer 112 och lämnar en orosanmälan om att mannen har planer på att ta sitt liv har han hämtats av polisen och förts till arresten, för att sova ruset av sig och sedan släppts igen. Socialtjänsten informeras och de skickar en kallelse till frivillig kontakt med missbruksenheten. Att någon har ringt 112 kan också resultera i att polisen tar med sig mannen till psykiatrisk akutvård. Men redan nästa dag, efter samtal med psykiatern har han släppts. För att tvångsvård ska bli aktuell ska läkaren göra bedömningen att mannen är en fara för sig själv eller annan.

 

Att dricka omättliga mängder alkohol är inget tecken på psykiatrisk sjukdom som kräver tvångsvård, även om han dagen innan räddats till livet efter alkoholförgiftning en hårsmån från döden. Mannen skulle kunna supa ihjäl sig utan att samhället hör hans rop på hjälp, så länge han inte svarar ja på frågan om han tänker ta sitt liv.

 

Ansvaret vilar helt hos den deprimerade mannen, för att be om och ta emot frivillig vård. Vad kostar då dessa insatser som inte hjälper mannen i fråga eller hans anhöriga? Det är år av lidande och år av hans liv som gått förlorade. Sekretessen mellan myndigheter bidrar till onödiga kostnader för samhället, för handräckning, återkommande kortvariga omhändertaganden i akutvård och arrester, som inte på något sätt bidragit till hjälp för personen i fråga, utan förstärkt utanförskapet.

 

Nollvisionen i självmord behöver genomsyra hela samhället, så att somatisk och psykiatrisk vård, socialtjänst, räddningstjänst, polis, ambulans, SOS-alarm, anhörigföreningar och enskilda anhöriga samverkar, runt människor som på grund av mänsklig svaghet, sjukdom och svåra upplevelser av olika slag inte förmår.

 

Insatser som leder till stabila lösningar, vård och omsorg, är motiverande och bygger på inställningen att det inte finns hopplösa fall, att varje människas liv är värt att räddas. Omsorg om medborgaren, när man som mest behöver den, måste vara en rättighet i en välfärdsstat.

 

 

Är du en beroendepersonlighet som är skräckslagen över att bli övergiven? Lever du livet från ett offers perspektiv, söker bekräftelse och har svårt med auktoriteter? Har du fått med dig mycket från sjuka familjeförhållanden, från en uppväxt där vuxna fanns/ eller inte fanns, men inte fanns till för dig? Är du arbetsnarkomanen som är duktig på att lyssna på andra, sätter dig in i deras situation, men dömer dig själv, känner skuld över att ta plats, som har dålig självkänsla och inte tycker att du duger som du är? (http://aca-sverige.org). När jag läste Anonyma Alkoholisters (AA) tolv-stegsprogram på 80-talet förstod jag att mina föräldrars dryckesvanor gett stora avtryck i mig. När jag skilde mig hjälpte mig tolv-stegs-programmet och jag såg att det var användbart i livskriser av olika slag, så jag berättade för andra jag kände och flera fick samma erfarenhet som jag.

 

De flesta människor har någon period av kris i livet, men inte alla vet att det finns hjälp att få! Därför är det nyttigt att läsa det ACA Sverige skriver på sin hemsida. ACA Sverige är för vuxna barn till alkoholister och andra dysfunktionella familjer. Min familj var dysfunktionell. Istället för att bära varandra igenom svåra passager i livet splittrade problemen familjen. För mig var det först när jag läste Astrid Lindgrens MIO MIN MIO, om hur underbart kärleksfullt det var i ”min fader konungens trädgård” som jag förstod att jag var kuvad, förminskade mig själv och inte tog för mig. Barn föds till mycket olika livsvillkor och förutsättningar, också vi alla barn som fötts till hem med mat, värme, av kärleksfulla föräldrar som tror de gör det som är bäst för sitt barn. Det är vad jag, i min tur, ger i arv till mina närmaste om jag inte arbetar mig igenom mina egna undanträngda känslor och ofria tankar om mig själv och andra.

 

Omedvetet fick jag med mig ett bagage i livet som styr mitt eget sätt att förhålla mig. Under uppväxten vävs vi in i sammanhang, som förblir förutsättningar, präglade av mottagandet och de utmaningar vi fick. Jag blir vuxen, men inte helt mig själv. I essensen är alla barn rena och oskuldsfulla. Även som vuxen lever det barnet kvar i mig. Samvetet för ibland essensens talan och då hör jag samvetets röst. Precis som jag kan känna ångest och oro när saker och ting inte är trygga nog. Jag kan bäva för hur saker och ting ska bli. Blir jag medveten om en konflikt finns en rot av den inom mig själv. Jag tänker att det är de yttre omständigheterna som gör konflikterna. Men lyssnar jag på min tanke ända till slutet kan jag erkänna för mig själv hur mitt tankesätt var. Mina känslor ger mig information om tidigare upplevelser som lagrats. Minnen är lagrade i kroppen, som plötsligt minns. Även när jag tror det är något yttre som startat mitt mående, när någon trycker på en öm tå, behöver jag få rätt lösningsinriktade samtalsstöd för att förstå mer om mig själv! Det är aldrig någon annan människa som får mig att må på ett visst sätt. Utmaningen för att inte gå under själv, som jag gör om jag ständigt upprepar ett negativt budskap för mig, är att kunna se med kärlek, som tvingas blir större, ju värre förtrycket, utanförskapet och ensamheten är.

 

Förtryck, terror och omänskliga handlingar är brott mot Förenta Nationernas regler för hur människor uppträder mot varandra. Övergrepp och våld är avskyvärt, vidrigt och fungerande rättsstater utdömer straff för bot och bättring. Offer måste ges fysiskt skydd, somatisk/ psykiatrisk vård, samtals- och kroppsterapi över tid, för självläkning och omställning till nytt värdigt livssammanhang.

 

Självhjälpsgrupper, som i AA och SPES, erbjuder möten mellan människor i förlust. Samtal människor emellan och att gå i lösningsinriktad samtalsterapi kan bli vändpunkten. Att tillslut våga samtala på djupet, med en neutral kärleksfull person, som ger stöd och som finns kvar över tid blir livsavgörande! Det är suicidprevention!

 

Jag påminner om att essensen av kärlek inom en människa är större än tröttheten jag ofta känner, än uppgivenheten som lurar, smärta och sorg som gör sig påmind. Det ger  mod att gå till botten med och reda ut problem och relationer. Ofta finns stor okunskap och fördomar om självmordsnära personer och om oss som mist en närstående i självmord, att vi skulle vara en sämre sorts människor. Tyvärr har självmord ägt rum i alla slags familjer. De jag stöttar efter en anhörigs självmord är underbara människor med stor inre styrka och medvetenhet, som drabbats av en fruktansvärd smärta och sorg, då deras anhöriga inte fick den hjälp de behövt. Här behövs rannsakning.

 

Vad måste samhället göra annorlunda för att förhindra ytterligare självmord? Varför inte lära sig av de självmord som redan skett så att inte ytterligare människor som lider ska lämnas till sitt eget öde?

 

På egen hand är det svårt att hitta sätt att lära sig hantera smärta och o/medvetna rädslor. Att blotta sig ända in på djupet i terapeutiska samtal gör att vi vågar leva fullt ut igen, även om smärta och sorg finns kvar. Ingen i vårt samhälle ska behöva må så dåligt att självmord blir en utväg.

 

Tillsammans kan vi rädda liv.❤❤❤

 

Arbetar ni på er ort på ett nytänkande och livsbejakande sätt med suicidprevention och i samverkan myndigheter emellan, så dela gärna med er, så goda exempel kan spridas till fler. Använd kontaktformuläret under fliken tjänster så hjälper jag gärna till att sprida goda exempel.

Händelseanalyser visar hur självmord kan förebyggas

2018-09-29 

Innan 1 september 2017 var alla vårdgivare tvungna att anmäla varje självmord som inträffade upp till fyra veckor efter den senaste vårdkontakten. Men myndigheten har tillmötesgått professionen och det kravet har tagits bort. Enligt Patientlagen måste vårdgivare fortfarande anmäla händelser som lett till allvarliga vårdskador. Det har inneburit att anmälningarna minskat från ca 40 per månad till ca 10 per månad.

 

Vi var många som genom namninsamlingar på nätet, uppvaktningar och skrivelser agerade för att anmälningsplikten skulle vara kvar. Vi menar att om samhället misslyckats behövs kunskap för att förstå vilka orsakerna var, som gjorde att en människa inte såg någon annan utväg än att ta sitt liv.

 

En uppföljning och analys behöver göras efter varje självmordsförsök, då alla inblandade parter kommer till tals, den som gjort självmordsförsöket, anhöriga, rehab-aktörer och chefer i verksamheter, som arbetsplatsen, vårdenheter. Den som gjort självmordsförsök behöver få hjälp att reda ut vad som gick fel, för att hitta strategier för livet, och speciella insatser göras. Idag finns det program som används på vissa håll, som kan utvecklas och användas över hela landet. Till det behöver kopplas praktiska lösnings- och förändringsinriktade insatser, så att risken för framtida självmordsförsök kan elimineras.

 

Det behövs självförtroendeträning. Psykiskt, fysiskt, mentalt, känslomässigt och själsligt mående behöver bekräftelse och personen behöver få sätta ord på och lära sig tackla livets berg- och dalbana. En serie av lösningsinriktade och jag-stärkande samtal och praktiska inventioner behövs för att kunna möta svårigheter och motgångar, så att personen når en fas när livet känns enklare och gladare. Så rullar allas liv på. Människor behöver utbyta tankar och rusta sig för att klara livets känslomässiga stormar.

 

Efter varje självmord behöver en händelseanalys göras. Det skulle ge information som är värdefull för att verkligen kunna förebygga framtida självmord. Ett självmord har bara förlorare och är ett kostbart misslyckande för samhället utöver det lidande det utsätter närstående och närsamhälle för. Om efterlevande tillsammans lägger ett pussel av hur den sista tiden innan självmordet var för den döde, då framkommer en bild av den tragedi som utspelat sig. Då förstår och ser man signaler man kanske anat men aldrig kunde tyda. Då kan man följa och identifiera det som, med facit i hand, borde varit annorlunda. Skuldbördan anhöriga känner skulle förändras och stigmatiseringen av sörjande.

 

Händelseanalyser visar riskfaktorerna och förebygger framtida självmord.

Ett sådant arbetssätt behöver resurser och avlastas vårdpersonal. En verksamhet ska inte heller värdera sina egna insatser. Regionala suicidpreventiva enheter behöver därför skapas i alla regioner. I dag ser det väldigt olika ut i landet. Men efter varje självmordsförsök och självmord behöver man sammanställa en händelseanalys, enligt speciellt utformad mall. De skulle sammanställas regionalt och förbättra närsamhällets insatser. Därefter skulle nationella fortgående analyser göras med syfte att förbättra samhällets funktioner, så att stöd ges till alla personer i suicidala kriser. Det ger mer detaljerad kunskap om vilka riskfaktorerna är och blir sätt att utveckla bättre lagstiftning, till exempel rörande sekretess, nya arbetsrutiner, samarbetsytor, framgångsfaktorer och förebyggande utbildningsinsatser som sprids till övriga delar av landet.

 

Tillsammans kan vi rädda liv!❤❤❤

 

Där är hög tid att gå till botten med hur omfattande antalet självmord är

2018-09-23 

Antalet självmord i Sverige är högre än statistiken visar. Transportstyrelsens analytiker i trafiksäkerhet har i dagarna redogjort för ett nytt sätt att kombinera rättsmedicinska undersökningar med psykosociala analyser. Då har det kommit fram att 143 av dödsfallen var självmord. Det var 10 % fler mellan åren 2012 och 2016, än vad statistiken tidigare visat. Det finns alltså ingen tillförlitlig självmordsstatistik.

 

Ca 1500 självmord per år i Sverige har varit den officiella siffran. Det har sagts att antalet har minskat över de sista 20 åren, men ökat i gruppen unga. Det är viktigt att få klart för sig vidden av problemet så att fler i samhället blir medvetna och utvecklar förebyggande förhållning och arbetssätt.

 

De är olyckor på grund av riskbeteenden, som fotgängare på motorväg, frontalkrockar med tunga fordon och singelolyckor när någon kört in i en bergvägg eller liknande. Självmordsstatistiken har tidigare byggt på om det fanns avskedsbrev.

 

Det finns många riskfaktorer och det är en förebyggande faktor att känna till. Har man självmordstankar ska man söka hjälp, inte gå och bära så tunga problem på egen hand. Har du någon i din omgivning som du är orolig för, så ställ frågorna, ge stöd och gemenskap.

 

En ny bok kom ut lagom till den Internationella suicidpreventiva dagen, den 10 september. Boken heter Handbok för livskämpar. De tre som skrivit den har tillsammans en bred erfarenhet och unik kunskap om hur tankar på självmord övervinns och förebyggs. 

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

 

Du beställer boken på Libris förlag, 08-52024550 eller e-post info@libris.se. 

 

Självmord bland unga kan stoppas

2018-09-16 

Mamman oroade sig över att hennes nyligen fyllda artonårige son var deprimerad, inte ville gå till skolan och inte kunde sova. Hon tog kontakt med psykiatrin. Hon tog med sonen dit, men han pratade själv med doktorn. De stod nära varandra, sonen och mamman. Efter besöket i psykiatrin berättade han för henne om mötet med läkaren och att han fått lugnande tabletter. När de inte hjälpte mot hans sömnproblem skrevs istället antidepressiv medicin ut. Sonen blev väldigt trött av tabletterna och tröttheten satt i också på dagarna. Sonen läste bipacksedeln och såg att självmordstankar var en biverkan av den nya medicinen. Då sa han till en kompis att ” tar jag dem så tar jag livet av mig”. Han berättade för sin mamma om sin rädsla för att bli konstig av medicinen och att han inte tänkte ta den. Nästa doktor skrev då istället ut en tablett som skulle hjälpa honom att somna. Men han kunde inte sova mer än en timmes tid innan han vaknade, så insomningstabletten hjälpte honom inte. Han fick ingen tid hos psykolog eller samtalsterapeut för att få prata om sitt mående och sin situation.

 

Mamman kände ett avstånd till psykiatrisköterskan som ringde några gånger för att förmedla tider till sonen, eftersom han inte svarade i sin telefon. Detta trots att sonen lämnat samtycke till att vården fick kontakta och samverka med hans närstående. Sonens frånvaro från skolan hade ökat. Efter någon månad berättade sonen för psykiatrisköterskan, när han var där för uppföljning, att han hade planer på att ta sitt liv. Vid följande besök berättade han också hur han skulle göra. Trots samtycket hölls mamman ovetande. Ingen berättade för henne om sonens självmordsplaner. Psykiatrin bedömde suicidrisken som låg. Varför, finns inte dokumenterat? Mamman tror att om hon fått den informationen hade hon kunnat prata med sin son, kunnat vaka över honom och avstyra självmordsplanerna.

 

Sonen hade inte kunnat berätta för sin mamma om sina självmordsplaner, men gjorde det på psykiatrin enligt journalen. Varken psykiatrikern eller psykiatrisköterskan berättade för mamman om sonens självmordsplaner, trots försöken mamman gör för att få kontakt. Ett kort tag därefter bestämmer sig sonen för att gå tillbaka till skolan. Det är skollov redan efter någon dag. Mamman visste inte att det är en kritisk tid när någon plötsligt verkar må bättre. Hon kände inte heller till sonens självmordstankar. När psykiatrikern hör att sonen börjat skolan igen avslutar han kontakten och uppmanar istället sonen att komma tillbaka i juni när han gått ut skolan. En kort tid därefter hittar mamman sin son död i sitt rum, med ett avskedsbrev till henne.

 

Mamman hade pratat med sin son också om självmord ett tag innan de tog kontakt med psykiatrin, i sin oro över honom, men han hade försäkrat sin mamma att han inte tänkte ta sitt liv. I kondoleansboken som gymnasieskolan låtit eleverna skriva en sista hälsning i efter hans död hade en skolkamrat skrivit ”vi ses snart”. Mamman var stark nog i sin sorg att kontakta rektorn och berättade om texten, med tanken att förhindra ytterligare självmord. Det kom fram genom en av sonens kompisar på Internet att de hade en pakt. De såg självmord som en utväg. Hennes son hade berättat för sin kompis att han skulle ta sitt liv den natten, men kompisen hade inte larmat. Det var deras spelregel. Mamman och sonens systrar tog kontakt med ”kompisen” via nätet och frågade varför han inte larmat, då han visste vad som var på väg att hända? Men han avfärdade hennes ord och berättade istället att redan för ett par år sedan hade en annan i pakten gått vidare. Han visade ingen förståelse för mammans synpunkt och sorg, som just förlorat sin son i självmord; att livet ska hedras och levas, att vi inte har rätt att leva på ett sådant sätt att vi utsätter oss för självmordsrisk. Det var deras sak tyckte han.

 

Vad skulle kunna gjorts annorlunda?

 

När sonen fyllde 18 sågs han som vuxen av samhället. Då råder tystnadsplikt i vården, i socialtjänsten, liksom i skolan och föräldrar får inte längre automatiskt insyn i barnens liv, utan barnet är nu vuxen och behöver lämna sitt samtycke. En förälder eller annan som tidigare motiverat till stödinsatser för att en minderårig ska få hjälp och stöd, möter, när personen fyller 18 år, att samhället nu ställer frågan till den unge om hen vill ha stödinsatser, om hen vill medverka. Unga vuxna som inte mår bra får i dubbel bemärkelse, på ett ögonblick, fullt ansvar och ska aktivt be om insatser. Någon kan ha fått en diagnos som just innebär svårigheter att klara av saker själv.  I lagens bemärkelse står den unge utanför föräldrarnas möjlighet till insyn. En ung människa som inte mår bra vet inte heller vad som kan vara lösningen. Man kanske inte ber om hjälpen eftersom man inte vet hur farligt ett tillstånd kan vara. Samhället överger den som just tar klivit in i vuxenlivet, vilket inte på något sätt rimmar med nollvisionen i självmord. Riktlinjer och arbetsrutiner behöver ändras.

 

Samtalsstöd - lösningsinriktad samtalsterapi måste erbjudas människor som fastnat i ett spår och inte ser någon framtid. Samtal måste alltid ges när medicin sätts in. Fler kuratorer behövs i skolan som kan ge behandlande samtal.

 

Psykiatrin behöver ge samtalsstöd över tid, när en person talat om självmord, precis som efter självmordsförsök. Även om personen verkar vara på fötter, börjar skolan igen, vet vi att det är en kritisk tid när det utåt verkar vara över. Stödinsatser behöver pågå, ge trygghet i övergångar och finnas kvar under en längre tid.

 

Verksamheter behöver ha arbetsrutiner så att man tar in personers samtycke för att kunna informera sig och kunna lägga ett pussel med anhörigas hjälp, för att själva få tillräcklig information för att verkligen hjälpa en person att finna styrka och kraft, motivation och framtidshopp. Då finns också möjligheten att på tidigt stadium kunna informera närstående när någon pratar om självmord.

 

Psykiatrin har möjlighet att kalla skolan och föräldrarna till ett möte för att göra en Samordnad Individuell Plan, en SIP. Det är ett verktyg, en lag sedan 2010, för att säkerställa att personer som behöver insatser av aktörer av olika slag får det, för att samordna insatser, så de andra vet vilka insatser som görs.  Tanken är att alla drar åt samma håll. Personal i hälso- och sjukvården, socialtjänsten och skolan (i Blekinge och på några andra orter) har skyldighet att sammankalla när man ser att behov finns. Det är ett utmärkt redskap i suicidpreventionen att träffa de andra aktörerna. Vill personen som mötet gäller kan anhöriga också delta på mötet. En anhörig kan ta initiativ (tillsammans med den det gäller) genom att tala med en aktör och kan även föra hens talan.

 

När någon får vetskap om att en människa har självmordstankar måste denna aktör eller medmänniska svara upp kraftfullt. Ingen har rätt att hålla tyst, ingen får behålla det ”hemligt” när en människa talar om självmord. Istället måste arbetssättet vara sådant att tydlig information ges till personens omgivning; närstående/familj /föräldrar, boende/arbetsplats/skola, socialtjänst, från psykiatrin, socialtjänsten, skolhälsovården och vårdcentralen. När någon har tankar på att ta sitt liv behövs en skyndsam intervention.

 

Sedan 2008 har Sverige en nollvision i självmord. Ändå finns sekretesslagar som skyddar den suicidala personens integritet och avskärmande från livet? Hur går det pusslet ihop? Vårt samhälle behöver skydda den som är på väg att vara med om ett psykologiskt olycksfall. Någon behöver lägga sig i och samtala. Alla måste känna till hur ett sådant samtal går till. Vem vill ha en död kompis? Ett dött barn? En död förälder? En granne eller vän som tagit sitt liv? Man vill själv ha agerat förebyggande! Det för med sig livslång sorg och saknad för närstående och utomstående. Det blir ett stort svart hål i hjärtat hos föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, kusiner, alla släktingar, grannar och kompisar. Men också i samhället, hos vård- och stödpersonal. Ångest försvinner inte, utan lever istället kvar hos dem omkring, tillsammans med sorgen, saknaden, många bär skuld, alla känner ett stort tomrum. Allt detta ökar i relation till hur nära man stod den avlidne. Döden är inte på skoj, det är en krass verklighet för de efterlevande. Bättre stöd för efterlevande behövs, i struktuerad form med tidig insats för närstående och hela familjer.  

 

Vi har fått livet i gåva, för utveckling på jorden. Våra änglabarn/änglavänner som lämnat jordelivet i självmord har lämnat jordisk vänskap, kärlek och omsorg, men också lidande och ett inre kaos av känslor och tankar, som i perioder varit en del av livet. Oavsett om det är en ung eller äldre människa som lämnat oss, lämnar det ett förtidigt tomrum och frågor som omgivningen aldrig får svar på – Vad kunde jag gjort för att förebygga den här människans död? Hur skulle den här personens liv varit om hen fått hjälpen att räddas till livet, fått leva och åldras?

Tillsammans, genom öppenhet och medvetenhet, räddar vi liv! 

❤❤❤

 

 

Den 10/9 uppmärksammas psykologiska olycksfall

2018-09-07

 

Den 10 september är det den internationella suicidpreventiva dagen. Det behöver uppmärksammas av alla, tidningarna, radio och TV. På många orter träffas människor för att minnas närstående som tagit sitt liv och manifesterar tillsammans nollvision i självmord.

 

Självmord går att förebygga och förhindra. Det är speciellt viktigt att tala om. Alla politiska partier står bakom att psykisk ohälsa ska förebyggas. Mer pengar går till förebyggande insatser nu än någonsin innan. Självmord betraktas idag som psykologiskt olycksfall. Livsviktigt att det ges stöd! Har en deprimerad eller psykotisk person inte nåtts av det stöd och den hjälp som behövts så har samhället misslyckats. Folkhälsomyndigheten skriver att ingen ska behöva må så dåligt att självmord blir en utväg. Redan 2008 antogs nollvisionen i självmord. 

 

Vi har ett kollektivt ansvar att rädda liv. Därför behöver alla arbetsplatser ha suicidpreventiva planer. Vänner, anhöriga, grannar, myndighetsutövare, föreningsmedlemmar, arbetskamrater, arbetsledning, elever och skolpersonal, personal på boenden, i hälso- och sjukvården behöver lära sig att förebygga att någon tar sitt liv. 

 

Alla behöver uppmärksamma tidiga signaler på psykisk ohälsa och veta hur man kan visa att man bryr sig om. Ser man att någon verkar må psykisk dåligt måste man våga närma sig den personen och tala om att ni finns där för varandra. Vi måste våga lägga oss i, hjälpa och motivera. Ofta räcker det med att lyssna och finnas där. Avtala när ni kan träffas nästa gång. Motivera personen att öppna sig och ta hjälp av sitt eget naturliga sociala närverk. Uppmana och hjälp personen söka professionellt samtalsstöd/samtalsterapi om du tror personen behöver det.

 

Om någon har självmordsplaner och talar om att ta sitt liv behövs professionell vård. Vid akuta situationer lämna aldrig personen själv. Ta hjälp av någon mer. Ring 112.

 

Vi kan göra så otroligt mycket för att lysa upp någon annans dag. Ibland räcker det att få samtala, berätta hur man mår. Ett stöd kan byggas upp av vänner, närstående, arbets-, förenings- och skolkamrater. Alla behöver tillhöra ett sammanhang och ha någon att dela sina tankar med.❤❤❤

 

Det finns telefonnummer att ringa för att få samtala: 

BRIS om du är barn eller ungdom, ring 116 111, 

MIND självmordslinjen tel 90 101, chatt och mejl.

Föräldratelefonen: 020-852000 

Äldretelefonen: 020-222233. 

Jourhavande präst, ring 112 så kopplar de dig, eller chatta.

Jourhavande medmänniska, ring 08-7021680, alla dagar 21-06

 

Beställ samtalstid hos en kurator på din Vårdcentral.

 

Du kan enkel träffa en psykolog på nätet, per videolänk, vanligtvis samma dag. Du som är över 18 år, betalar 100 kr, frikort gäller. Du laddar ner en app, loggar in med BankID och skapar ett konto.

 

De flesta människor drabbas någon gång i livet av psykisk ohälsa… en professionell kontakt kan vara en effektiv väg tillbaka och förhindra en negativ utveckling.

 

SPES, anhörigföreningen Suicid Prevention och Efterlevande Stöd, efter närståendes självmord, varje kväll kl.19.00-22.00 Tel; 08-34 58 73

 

Den suicidpreventiva dagen minns vi våra närstående som lämnat oss i en alldeles för tidig död, i smärta och djupaste sorg. På många platser över världen och i Sverige hålls minnesstunder och människor samlas för att minnas sina kära som inte orkade livet.

 

På www.SPES.se ser du på vilka orter det finns en samtalsgrupp.Ingen anmälan behövs och det kostar ingenting att vara med på träffarna. 

 

SPES Blekinge träffas andra måndagen varje månad. Så den Internationella suicidpreventiva dagen är du som förlorat en närstående i självmord välkommen till Nordensköjldska gården i Karlskrona (med ingång från gården) mellan 17.00-18.30.  Datum framöver då självhjälpsgruppen träffas är den 8/10, 12/11, 10/12 och på nya året ses vi den 14 /1 2019. Man kan stödja vår ideella verksamhet med gåva till pg 37 07 43-7.

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

 

Karlskrona kommuns genom tiderna största misstag

2018-09-02

❤❤❤

Mina tankar går ofta till Johan Johansson, som var Tullskolans rektor här i Karlskrona, på flickan Yaras skola, skolflickan som misshandlades till döds av sin morbrors fru. Barnets död blev en riksnyhet. Karlskronas skolchef, berörda tjänstemän och politiker ville rädda sitt eget ansikte. Johan blev offentligt uthängd i massmedia som ansvarig för att skolan inte skulle ha gjort en orosanmälan till socialtjänsten. Johan fråntogs rätten till sin arbetstelefon och arbetsmail. Johan mådde mycket dåligt av anklagelserna och det sätt som kommunen behandlade honom på. Det och självanklagelser ledde till trafikolyckan där han skadades mycket svårt.

 

I massmedia har man använt orden att det var en ”självförvållad trafikolycka”, vilket är ett uttryck som jag personlig har svårt att förstå. Ingen kan väl mena att det är offret som bär ansvar för att själv ha vållat olyckan?

 

Tyvärr är det så att bakom självmord och självmordsförsök visar sig ofta brister och övergrepp, avsaknad av empati och lämplig behandling, både när det sker i form av olyckor som den Johan var med om eller när en patient tar sitt liv på sjukhus eller i anslutning till kontakt med psykiatrin. Det handlar om att personens värdighet omintetgjorts och livsbetingelserna blivit för tunga. Det finns oerhört mycket att gräva i för att ge upprättelse och rättvisa till alla dem som inte orkat stå pall i en outhärdlig situation och som inte nåtts av lösningsinriktat samtalsstöd och eventuell annan behandling. Jag tror att öppenhet, förståelse för en människas situation hjälper långt. Hur hade du själv mått i Johans ställe? Johan besökte psykiatrin men fick ingen hjälp.

 

Karlskrona kommun, kommunledningen och Johans chef, har inte tagit på sig skulden för att felaktigt och offentligt anklagat rektor Johan för att ha brustit i sitt ansvar. När jag tänker på hur han blivit hanterad av sin arbetsgivare frågar jag mig hur något sådant bara får hända. Man har inte i efterhand gett Johan upprättelse, inte erkänt sitt misstag.

Hur svårt kan det vara för politikerna och tjänstemän i högsta ställning att faktiskt ta på sig sitt ansvar för ett felaktigt handlande. En ursäkt, ekonomisk kompensation och att faktiskt se personen bakom det enskilda självmordsförsöket är en nödvändig upprättelse. Också när det handlar om fullbordade självmord måste händelserna analyseras och slutsatser dras för om bristerna ska leda till förändrade rutiner, förändring av arbetsmetoder och att suicidpreventiva planer fastställs. 

 

Johan överlevde tack och lov, men lever idag sitt liv med ett stort handikapp. Det konstaterades ganska snart att Johan följt reglerna och att han inte hade någon skuld i den här flickans mycket tragiska död. Kommunen har aldrig erkänt felbedömningen, att man inte stod bakom sin rektor. Man har inte heller lagt ansvaret för Johans situation där det hör hemma. Den chef som gjorde det ödesdigra uttalandet har ett nytt chefsuppdrag, de ansvariga politiker och de i skolförvaltningen som fattade de ödesdigra besluten som ledde till den fruktansvärda behandlingen av den erkänt duktige och omtyckte rektor Johan och ser vilken livssituation han har idag, mår säkert inte heller bra. För Johan och hans familj har livssituationen totalt och bryskt förändrats. Alla skulle tjäna på ett erkännande från kommunens sida, ett slags gottgörelse som innebär att ett skadestånd tillerkänns Johan, som behöver omfattande rehabilitering.

 

Försäkringskassan har för några veckor sedan fastställt att Johans olycka var arbetsrelaterad och är en arbetsskada. Den nya kommundirektören uttalades sig efter det i Blekingenytt, i lokal och nationell massmedia, men instämde med vad den tidigare sagt.

 

Det nya förhållandet borde gett Karlskrona kommun orsak att se över sitt tidigare beslut. Hur kan det vara så svårt att se sambandet och erkänna sitt misstag? Självklart ska det kosta, både ekonomisk kompensation och att tjänstepersoner och politiker i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige erkänner felbedömningen och den felaktiga handlingen och framför sina ursäkter offentligt till Johan och hans familj.

 

Det upprör mig mycket att trycket från så många människor inte gör att alla vaknar. Att vad som helst verkar kunna hända utan att den stora massan protesterar. Vi var många som deltog i uppropet för Johan vid Rådhustrappan. Många kommunbor och vänner följer Johans fortsatta kamp med träning och behandlingar på sociala medier. Det behövs att människor går till botten med problems ursprung, inte tillåter vad som helst. Bara för att det är svåra saker att hantera ger det inte någon rätt att gömma sig bakom någon och att sedan inget mer händer.

 

Tilllsammans kan vi rädda liv! ❤

 

Tack redaktionen och panelen för debatten idag i radio P1, strax efter tre, om ungdomars Psykiska hälsa.

2018-08-26

 

Ingen av de åtta stora politiska partierna tycker att ett eget skolämne om psykisk ohälsa behövs. Men panelen, tyckte jag, kom fram till att skolan behöver bli bättre på att informera om psykisk ohälsa, ge eleverna ord för olika känslor och att alla skolämnen och lärare behöver bli bättre på att observera elever som inte mår bra. Fler kuratorer behövs i skolorna och de behöver tangera behandling i enklare fall och skicka elever med svårare problematik vidare till Barn och ungdomspsykiatrin, BUP.

 

Habiliteringen nämndes inte med ett ord, men i Blekinge är det de som utför utredningar om autismspektra, medan BUP specialiserar sig på ADHD och ADD-diagnoser.

 

Att arbeta med psykisk ohälsa på schemat leder till lugnare klasser och färre bråk att lösa för lärare. Exemplet kommer från Finland som är det enda land i Europa där psykisk hälsa är ett eget ämne i skolan.  Där finns hemuppgifter som till exempel att anteckna olika aktiviteter som får en att må bra psykiskt.

 

Låt proffs ta hand om psykisk ohälsa, men genom fler kuratorer hittar man ”de små eldsvådorna tidigt”. Lärare behöver ha koll på varningssignaler och skicka eleverna vidare. Psykisk ohälsa behöver tas omhand av elevhälsan precis som fysisk ohälsa, som är vad skolsköterskorna fokuserar idag.

 

I Blekinge kommer man den här veckan att ge kuratorerna utbildning i Första hjälpen till psykisk hälsa och de får lära sig att identifiera tidiga tecken på psykisk ohälsa. Som första hjälpare kan skolsköterskorna sedan undervisa rektorer, lärare och övrig personal på skolan om varningstecken och bäst vore om skolan beslutar sig för en fastställd arbetsgång när tecken på psykisk ohälsa identifierats hos elev eller lärare.

 

Hälften av eleverna i svensk skola åk 9 känner sig ofta stressade och mår dåligt, enligt en undersökning som presenterades. Skolan behöver vara ”ett stort pulserande hjärta” som alla lärare har ett uppdrag i. Uppdraget är att utgå ifrån vad eleverna på just min skola behöver.  Varje insats i skolan måste föregås av en analys av behoven. Experter som inte lever i skolan kan inte införa något för alla skolor. Uppdraget är att samarbeta med eleverna som själva måste lyfta problemen och engageras utifrån sin speciella kontext.

 

Psykisk ohälsa är en del av livet och ska inte sjukdomsförklaras, men elever behöver få möjlighet att sätta ord på sina känslor innan problemen blir för stora. Skolan behöver se över sitt uppdrag och ta itu med den stress och ångest som skapas hon ungdomar idag, samt med den hets som ungdomar utsätts för på sociala medier och genom att ständigt bevaka sina mobiler. Resursstarka föräldrar behöver medverka och fler HR-stödjare behövs på arbetsplatserna i skolan och det handlar om hur organisationen arbetar genomtänkt med personalen som är arbetsplatsens mänskliga resurser. Elevhälsans förebyggande uppdrag behöver utvecklas genom fler kuratorer vars uppdrag behöver tangera det behandlande, genom att finnas för eleverna under en serie samtal vilken ofta är tillräckligt för att hindra att psykisk ohälsa växer till sig på individnivå.

 

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤

 

Företag, kommuner och landsting behöver implementera suicidpreventiva planer

20180813

 

Saabs anställde dog i en psykos under en utlandstjänstgöring. Familjen lovade honom att komma och hämta hem honom när han ringde hem till sin familj för att få hjälp. Men allt gick så fort. De var för långt bort för att kunna rädda honom. Lyssna till radio P1, Kaliber, från 14 maj, ett reportage om dödsfallet som familjen menar inte hade behövt ske om Anders, som fått en akut psykos, hade förts till sjukhus. Istället beslutades på plats att han skulle föras till Saabs lägenhet och två anställda skulle möta upp.

 

Anders hade vanföreställningar. Företaget och de anställda förstod inte hur allvarlig situationen var och saknade utbildning i hur man hanterar en psykotisk person, visste inte att personen inte kunde lämnas utan uppsikt eftersom det fanns fara för hans liv. Psykosen blev hans död. Anders var en lugn och ansvarstagande människa som aldrig tidigare behövt hjälp på grund av psykisk ohälsa. Men han hade jobbat mycket, reste ofta långdistansresor i jobbet, var påverkad av jetlag och kände sig stressad.

 

Alla människor mår ju från och till psykiskt dåligt, det är ju en del av själva livet. Men när konsekvenserna tar andra än vardagliga proportioner behöver samhället runt omkring personen, som arbetskamrater och chefer, veta vad som behöver göras. De anhöriga kan lägga ett pussel och ser i efterhand vilka orsaker som alla bidragit till att Anders rycktes från dem.

 

Det är svårt att tala om Anders död som självmord. Men alla människor som tagit sitt liv har en livssituation som de inte klarade av att hantera själva, inte rådde på. Det är därför ordet psykologiskt olycksfall används och behöver erkännas av alla. Också av företaget där Anders var anställd, som fattade de så riskfyllda sista besluten när Anders behövde kvalificerad psykiatrisk vård. Kunskap och suicidpreventiva planer, utbildade anställda och chefer kan förebygga fler fall av tragisk död, av ytterligare självmord. En partner och hälft, en förälder, ett syskon, ett barn har plötsligt dött ifrån sina närstående. En god vän har ryckts bort. Närstående har lämnats i kaos, djupaste sorg. Alla med oerhört svåra livsöden att hantera och steg för steg ska de lära sig leva i en förändrad livssituation, utan Anders.

 

Anders chefer tar inte sin del av ansvaret vilket ytterligare försvårar för de anhöriga som får en mycket svårare och mer utsatt situation, än om orden ”Förlåt oss, vi gjorde fel och missbedömde situationen", "Vi tar givetvis på oss ansvaret för det inträffade, betalar ut skadestånd till de närmaste, fattar beslut om att utbilda all personal och inför en riskbedömning vid utlandstjänstgöring med långdistansresor, för att något som liknar det här inte ska kunna hända igen”. Men så hanterar Saab inte situationen enligt programmet Kaliber.

 

Beklagar de anhöriga i deras sorg och vill verka för att det aldrig ska kunna hända igen.

 

Suicidpreventiva planer och kunskaper om psykisk ohälsa räddar liv! 

❤❤❤

 

Upprörande beslut av psykiatriker och tillsynsmyndighet

20180801

 

Daniel dog i sviterna av bältesläggning som fortfarande används i Sverige, trots tidigare dödsfall och att många artiklar skrivits redan för 20 år sedan, som i Norge ledde till förnyade lagar. Island upphörde redan 1932 med mekaniska tvångsmedel. Ikväll visade Uppdrag granskning reprisen om Daniel som lades i bälte 2017 i psykiatrisk tvångsvård i Motala och avled av sviterna.

I Sverige är maxtiden 4 timmar för fastspänning av handleder, fotleder och midja men Daniel låg 6 dygn fastspänd och när han fick resa sig för att gå på toaletten föll han ihop och dog i njursvikt, akut blodpropp och Daniel var totalt uttorkad. Bältesläggningen har granskats av Inspektionen för Vård och Omsorg IVO, som inte funnit att fel begåtts.

Det handlade aldrig om nödvärn. Poliserna som tillkallades vittnade om att det var lugnt när Daniel lades i bälte. Daniel var upprörd den här dagen och hade skrikit åt läkarna som lät den grymma tortyren, bältesläggningen, pågå, trots att Daniel var lugn. Använde läkarna bältet som uppfostrande metod? Hur kunde tidsgränsen överskridas så otroligt och varför reagerade inte IVO?

 

Många är rädda för psykiatrin och vill inte söka hjälp där. Oron gäller lagstiftningen.

Hur kan chefsöverläkaren ha rätt att bestämma vilken vård man ska få när man vårdas enligt Lagen om Psykiatrisk tvångsvård, LPT?

Samråd med närstående ska göras om patienten lämnat samtycke till att de närstående ska få information eller vara delaktiga. En sjuk person kan tvingas att mot sin vilja ta medicin, om man är så sjuk att man inte förstår vad det innebär att avstå från behandling. Hur kan det få vara så att närstående till en sjuk person inte behöver informeras trots att personen inte förstår innebörden av att stå ensam i den psykiatriska vården?

 

Alternativet som Motala psykiatri kommit fram till för framtiden är samtal med närstående, att läkarna skulle kunnat ringa Daniels närstående, föräldrarna, och pratat med dem. Daniels föräldrar hade kontaktat sjukvården vid flera tillfällen under samma tid men fick veta att de inte kunde träffa sonen. Otroligt att det inte finns något skydd i psykiatrin för att säkra en enskild människas liv. Vill härigenom framföra mitt djupa deltagande till Daniels närstående.

 

Lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård och sekretesslagstiftningen måste förändras! ❤❤❤ Tillsammans kan vi rädda liv!

 

Att ta sitt liv är inte något man väljer

20180729

 

"Det är en handling i djup depression eller akut psykos, som ett resultat av övermäktiga känslor, tankeförvirring, bakomliggande sorg, smärta, utanförskap, ensamhet, oro, besvikelse, gnagande tankar över livssituationen, som i ett moment eller över tid tillslut fört tankarna in i en så djup återvändsgränd, in i tunnelseende, där depressionen/ psykosen tagit över, med upplevelsen att ingen hjälp finns att få."

 

Läs hemsidan under fliken "Efterlevande" där jag verkligen går till botten med och vill förklara det jag så dyrköpt tvingats erfara. Och dela, så fler kan hitta informationen!

 

Jag blir så fruktansvärt ledsen varje gång någon i okunskap använder orden att någon valt att ta sitt liv. DET ÄR NÅGOT MAN INTE VÄLJER. Han valde att få hjärnblödning, hon valde cancer, låter det inte helt fel? Läs på, sätt dig in i det här! Skulle fler göra det skulle självmorden automatiskt minska i antal, hjälp och stöd skulle finnas för den som behöver och samhället skulle förändras drastiskt. Hjälp till, tillsammans kan vi göra skillnad! ❤❤❤

 

Mindfulness har verkligen hjälpt mig och många andra, trots de studier som massmedia hänvisat till de senaste dagarna, som kommit fram till att psykologer hjälper människor bättre. Människor är olika och hjälp behöver se olika ut, för att nå ut till alla som behöver den och nå fram! Bra att Region Skåne arbetar nytänkande för att nå fler, snabbare och att ni vågar gå emot etablissemanget.

 

Tillsammans räddar vi liv! 

Feedback

20180727

 

Strax efter mitt inlägg i p4Blekinge fick jag e-post från en man som sedan några är instruktör i HLR, den traditionella varianten av Första hjälpen.

 

Jonatan på JM Hälsa talar om ett "behov han känner av att införa ett delmoment om psykisk ohälsa i Första Hjälpen-utbildningen kring livshotande tillstånd som suicid och allvarliga psykoser

Först om hur vi upptäcker symtom/varningstecken. Sedan vilka åtgärder vi ska vidta. Minnesregeln BLEUS från utbildningen "Första hjälpen i Psykisk Hälsa" är ett utmärkt exempel och kan göra nytta. Idag lär man ut andra likande modeller som tex AKUT-testet vid misstanke om stroke och varför inte hantera tillstånd inom psykisk ohälsa på samma sätt som övriga tillstånd.

- "Många tycker nog självmord kan kännas obehagligt att prata om".

Det är just därför vi SKA prata om det tycker jag! Precis som hjärtstopp kan vara obehagligt att tala om!"

 

Första hjälpen till psykisk hälsa, Karolinska Institutet, är en tvådagars-utbildning för att bli Första Hjälpare, för att öka medvetenheten och bidra till ökad psykisk hälsa och att minska antalet självmord. 

 

Okunskapen är stor! Också motståndet mot förändringar kan vara stort, i olika verksamheter som pågår och som har sina fasta rutiner. Men kan en ny rutin förebygga ett självmord vill vi verka för det! På det här sättet vill jag framföra budskapet till HLR-rådet, som tar fram riktlinjerna för kursen, och till andra verksamheter som kan vara berörda. 

❤❤❤

Tillsammans kan vi rädda liv!

 

Radiopratare i RadioP4 Blekinge om Första hjälpen till psykisk hälsa

https://t.sr.se/2uS1yBu

20180723

 

Hej!

Tänk att du tar telefonen och rösten som vill tala med dig ber om en intervju, i radio Blekinge, om precis det du sitter och jobbar med! Vilken lyckträff! Egentligen tror jag inte på tillfälligheter. Jag tror på sammanträffanden!

Jag tog 7.11 bussen till stan och gick upp till Möllebacken. Niklas visade sig vara både effektiv och trevlig. Snart satt vi mitt i samtalet som sändes direkt och jag fick berätta mycket om det som ligger mig så varm om hjärtat! ❤

 

När jag gick den vackra vägen längs havskanten, på hemväg, mötte jag flera cyklister. Både den första och den andra är domare vid Blekinge Tingsrätt, underbara yrkesutövare! Det slog mig hur fantastiskt land vi bor i, med rättegångar som är opartiska, lugna och sakliga. Oavsett vilken brott du åtalas för ges du själv och den som för din talan, tid att berätta för Rätten hur du ser på det du åtalas för. Du bemöts värdigt, du avbryts inte utan kommer till tals tills du inte har något mer som du behöver berätta. Jag har varit med på en rättegång där häktespersonal när förhandlingen var slut, frågade den dömde om han hade självmordstankar. Så fint att frågan ställdes. Tanken gick genast till migrationsdomstolen och till en nyhet från facebookflödet från igår. Folk reste sig upp på ett plan, och vägrade att sätta sig, när de fick höra gråten från en afgansk kille som tagits in på planet längst bak, för att utvisas ur Sverige. Jag känner också hur gråten stiger i mig när jag tänker på honom. Hur är det möjligt att vi i Sverige utvisar människor som tidigare flytt hit, som bor i Sverige? Det gör den här killen sedan tre år! En lång tid i en ung människas liv. Han lär sig språket, integreras och har framtidshopp här. Nu skickas han in i döden. Det är fruktansvärt, jag orkar inte ta in det som sker.

Den psykiska ohälsan måste stävas och självmord måste förebyggas och förhindras. Svenska regler och lagar måste gälla lika för alla i vårt land! Jag instämmer med uppropet #vistårinteut och vill att våra politiker tar beslut om amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige (mer än ett år) en tid och börjat finna sig till rätta, med skola, kamrater och lär sig svenska. 

Ta hand om dig! ❤

Maiellen på radio

20180722

 

Hej,

det här är min första Blogg och det känns roligt att komma igång att öka medvetenheten genom att kunna dela mina erfarenheter och tankar!

 

Lyssna gärna på Radio P4 Blekinge i morgon, måndag 23 juli ca 7.40. Då ska jag få frågor om vad "Första hjälpen till psykisk hälsa" är och

hur man kan hjälpa någon som man ser mår dåligt. Jag får också berätta om mina funderingar inför framtiden. 

 

Ta hand om dig! ❤❤❤