Om Maiellen

❤❤❤

Jag är socionom, samhällsplanerare och lärare. För mig står det klart att samhället behöver ha ett helt annat fokus för att nå noll-visionen i suicid.

 

I november 2004 tog min dotter Ida sitt liv, 21 år gammal, och då raserades hela min och vår familjs tillvaro. Efter Idas död kämpade jag för att få kraft att se en mening med livet igen, för att orka gå vidare i mitt eget liv. Att min dotter är död var helt ofattbart. Det blev en chock som slog undan allt annat. Jag trodde jag skulle bli galen, sprängas i bitar av smärtan i mitt bröst,... att jag aldrig skulle bli vanlig igen.  

Min dotter och jag

Min resa ur sorgen

Jag har överlevt den här resan, gråtit och bearbetar fortfarande sorg men på ett helt annat sätt. Genom att tvinga mig att möta smärtan, gråta tårarna utan slut, skrika ut vreden, andas och hantera ångesten har jag gång på gång funnit ny kraft, som hjälpt mig ytterligare en bit, för att orka vidare. Ofta har jag skrivit ner hur jag känner mig, sparat mina tankar för att slippa bära med mig allt i minnet. Det gör jag än idag. På olika sätt har jag hittat till livsglädje igen även där sorgen finns kvar. Sorgen är inte lika intensiv nu när den kommer ifatt mig och den slukar mig inte längre. Jag kan minnas Ida med stor glädje idag och berätta om minnen utan att det gör ont. Men jag kan också hamna i sorgen igen då tårarna flödar och bröstet värker en stund. Jag saknar henne så otroligt mycket, hennes humor och sätt, hela hennes person. Under många år kunde jag inte ha fotot på henne framme, det gjorde för ont. Men nu när jag ser fotot på min underbara dotter kan jag bara känna den största kärlek.

 

 

Idag ser jag och värdesätter sådant som tidigare bara var en självklarhet. Jag skulle kunna beskriva det som att mitt liv är mer på riktigt nu. Min förmåga att verkligen sätta stort värde på små saker, som till exempel det fina omkring mig, naturen, har gjort att, som jag brukar uttrycka det, att jag blivit en bättre människa. Jag är bättre på att lyssna, stanna upp, och det använder jag när jag sätter mig in i den oerhört svåra problematik som uppstår i en familj där en har tagit sitt liv, eller för att motivera och hålla kvar en självmordsnära medmänniska i livet.

 

 

Mitt liv har förändrat karaktär

Min önskan att kunna bidra till mer aktivt förebyggande suicidpreventivt arbete har blivit starkare allteftersom jag under många år har lyssnat på andra efterlevande efter självmord. Jag har gett många hopp om att klara av att ta sig igenom sin sorg, att orka leva vidare för andras skull, för barnens och barnbarnens, för att bära minnet levande och för att slutföra en livsuppgift. Många har liksom jag själv, kunnat bearbeta mig igenom djupaste sorg och oerhörd saknad och lever ett ganska vanligt liv igen.

 

En tid efter min dotters självmord omskolade jag mig. Ingenting i mitt liv var längre sig likt och det blev rehabilitering på skolbänken för mig, i ett språk som jag redan kunde och som gav mig endorfiner. Nu får jag prata spanska på jobbet och är behörig högstadie- och gymnasielärare. Eftersom jag var tvungen att försörja mig tvingades jag till en nystart.  

 

Första året på utbildningen hängde inte hjärnan med, mina kognitiva funktioner understödde mig inte. Men utbildningen fungerade som rehabilitering, eftersom jag redan kunde det språk som jag studerade, men saknade papper på min kompetens. Att vara i en kreativ läromiljö tror jag påskyndade min läkning, trots att det var otroligt jobbigt att varje dag konfronteras med studiekamrater i min döda dotters ålder. Istället för att gråta när jag vaknade varje natt studerade jag, vilket kändes betydligt bättre och ledde till något konstruktivt.

 

Sorgeprocessen efter min dotters självmord har gjort att livet har ändrat karaktär. Efter år av sorg, mycket tårar och bitvis dagligt kämpande, kan jag se att livet, genom allt det svåra som jag tvingades gå igenom, har fört med sig en ny nivå av insikt. Idag drivs jag av en stark önskan att kunna påverka vårt samhälle.  

 

 

 

 

 

En tid efter Idas död gick jag med i SPES, anhörigföreningen Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd och fick själv ett otroligt värdefullt stöd och jag försökte på olika sätt att engagera mig i efterlevandestöd och suicidprevention. Jag deltog aktivt i Riksföreningen SPES arbete, som sekreterare vid årsmöten och satt i valberedningen. Sedan flyttade jag och var med och startade upp SPES-föreningen i Karlskrona, där jag varit ordförande sedan 2011 och har mött många efterlevande. Under senare år har jag även samtalat med och träffar människor med självmordstankar och självmordsplaner.  

Maiellen Stensmark

Försörjer mig genom att arbeta i skolan som spansklärare. Titulerar mig Livskonsult/socionom/lärare, med egen erfarenhet av anhörigs självmord, med mångårigt ideellt engagemang i suicidprevention, bland annat genom efterlevandesamtal enskilt och i grupp och samtal med självmordsnära.

Maiellen deltog ideellt i pilotprojektet Första hjälpen för psykisk hälsa, MHFA för unga i Jönköpings län och var en av 23 personer som tillsammans utbildade 600 personer som arbetar med unga människor i Jönköpings län till Förstahjälpare. Deltar från Blekinge i träffar med Sydsvenska nätverket för suicidprevention och som representant för anhörigföreningen SPES och i Projektgruppen för Suicidprevention vid landstinget Blekinge, sedan 1/1 2019 Region Blekinge. Var med i arbetsgruppen 2019 som tog fram förslaget till handlingsplan för Region Blekinge och i analysgruppen och länsövergripande arbetsgruppen i Region Blekinge sedan maj-juni 2020, under vår Suicidpreventiva Samordnare i Region Blekinge, Jackline Yates, som tillträdde sin tjänst i maj 2020.

Postvention i Blekinge har vuxit fram genom Erasmus+-projektet ELLIPSE,

www.e-llipse.com

där SPES Blekinge är partner. Projektet startade 1 september 2019, med syfte att utbilda i suicidprevention, genom gratis app och manualer. Projeket ägs av Region Blekinge, genom Anna Baran, överläkare i psykiatri vid mellanvården i Karlshamn och forskare, samt SPES Blekinge. Även Norge Ungern och Österrike är partner i projektet som använder specialisters kunskaper, genom de kunskaper som personer inom olika yrkesområden delar med sig av när de träffats i fokusgrupper, de erfarenheter och vad de kommer fram till. Även erfarenhet som efterlevande efter närståendes självmord har vi frågat efter i en fokusgrupp. Även då kom det fram hur viktigt det är att efterlevande får tätt återkommande, tidiga stödinsatser, i gruppen sörjande.

SPES Blekinge, genom Maiellens ideella insater, har stöttat efterlevande på det här sättet under 5-6 år i Region Blekinge. Nu ingår verksamheten Postvention i Blekinge i ELLIPSE-projketet, eller är rättare sagt en produkt som vuxit fram och framför allt lyfts fram iså att fler känner till den, genom ELLIPSE och framför allt den 10/9 2020, på den Internationella suicidpreventiva dagen i Region Blekinge, då Maiellen höll ett seminarie om hur efterlevande såg på vilket stöd de skulle behövt efter självmordet.

* tidigt samtalsstöd - Helst direkt efter den närståendes självmord ska man kunna samtala, hela gruppen närstående, nära vänner och grannar, som ingår i kretsen av de närmaste, med hjälp av en samtalsledare som har egen erfarenhet av att själv ha förlorat en närstående i självmord. Det ger hopp.

* samtalen syftar till att gemensamt bearbeta sin sorg, börja förstå omfattningen av sin förlust - hur olika sorgen kan visa sig, hur man på olika sätt kan hantera och bemöta känslor och tankar på bästa sätt: genom att själv sätta ord på - höra andra sätta ord på sin förlust, ge och dela med sig - på ett stärkande sätt för de inblandade. 

* när efterlevande sätter ord på hur de känner sig, får man i gruppen kunskap som minskar oron för varandra, som kan stärka omvårdnad om de sköraste, som ger tröst och tillit i sorgeprocessen, så att man på något konstigt sätt både kan känna en känsla av att vara buren i sin sorg och samtidigt känna att man behövs för någon annan. 

SPES Blekinge erbjuder Självhjälp för efterlevande i Karlskrona, i träffar varje månad. Från och med den 6 oktober träffas också efterlevande från västra Blekinge i Karlshamn.

För mer information om tid och plats se hemsidan: www.spesblekinge.se

Om Julia

❤❤❤ 

Mitt arbetsredskap är datorn. Till vardags har jag arbetat med datastöd i företag. Jag har också gjort några hemsidor tidigare. Självklart vill jag hjälpa Maiellen i hennes viktiga arbete och hoppas av hela mitt hjärta att det vi nu gör tillsammans blir framgångsrikt! Vi lärde känna varandra när jag sökte mig till SPES efter att min bror tagit sitt liv.   Det är fint att kunna prata med en inkännade person som vet vad jag talar om, som har egen erfarenhet av självmord. Självmord har funnits länge i min familj och släkt. Tyvärr har det hänt och tyvärr är detta ingenting som vi pratar om. Det är dags för förändring och tillsammans kan vi förebygga självmord.