Från LFSS Norge Lena-Maria Haugerud Daglig ledare och grundare av LFSS Landsforeningen for forebygging av selvskading og selvmord

Alla måste få utbildning i att förebygga självmord

Sannolikheten att du kommer att möta någon som kämpar mot självmordstankar och planer är större än att du kommer att möta någon som får hjärtstillestånd 

 

Hur möter vi någon som har tankar eller planer på självmord? Jag har 40 års egen erfarenhet av självmordsproblematik, också som anhörig. Som daglig ledare och grundare av LFSS (Landsforeningen for forebyggning av selvskada og selvmord) vet jag att vi behöver öppenhet.

 

För många som kämpar med självmordstankar har stöttning och hjälp från de närmaste och från det sociala nätverket gjort att de stått ut.

 

De flesta LFSS har kontakt med finns inte innanför hjälpapparaten eller önskar vara det. Många vill företrädelsevis att de som står närmast, de man känner sig trygg med och har tillit till, är de resurspersoner som skulle kunna vara den som lyfter upp en och får en att se att livet har en mening.

 

Folk måste våga fråga

Många säger och skriver att vi som kämpar måste våga berätta om det och berätta för vår omgivning om vad vi går och tänker på. Då kommer andra kunna stötta oss och vi får någon att dela dessa tunga och svåra tankar med. Men för att få till öppenhet krävs det också att samhället och de flesta faktiskt vågar fråga, tål att höra svaret och finns till hands för att lyssna.

 

Ofta upplever vi att de konkreta frågorna uteblir och då blir det ännu svårare att berätta om sina självmordstankar. Temat självmord är skrämmande för många.

 

Öppenhet blir också svårt när samhället inte är moget för att ta emot våra tankar. Många har försökt att förmedla hur svårt de tycker det är att leva. Man kan ha försökt att säga något om det i olika situationer och på flera sätt – några gånger direkt, men lika gärna indirekt med beskrivningar man tror ska bli förstådda.

 

Helst skulle vi önska att det fanns en neonskylt i vår panna. ”Jag har självmordstankar”. Ungdomar vi är i kontakt med kan ofta tolka det som att vi som vuxna borde se och förstå att de är sårade och har det svårt. Men vi kan inte läsa andras tankar. Därför är det så viktigt att lära sig att sätta ord på det svåra.

 

Blir inte tagna på allvar när de berättar

När någon väljer att vara öppen om sina självmordstankar har de kanske förberett sig mentalt på att NU ska jag våga och vara öppen och dela detta med en människa som jag känner mig trygg med.

 

Så kommer stunden som de har förberett sig på och vad sker? Utifrån det som ungdomarna har berättat så blir de ofta inte tagna på allvar den första gången och därmed ger de upp.

 

Också av egen erfarenhet vet jag att det är besvärligt att bli tagen på allvar både i den nära omgivningen och när man söker hjälp i hälso- och sjukvården. Öppenheten kan ha fått ett svar som leder till att man till slut väljer att tiga om sina tankar. Varför?

 

Det vi behöver är erkänsla för våra tankar, bli hörd, mött och sedd

De som vi tror ska vara till stöd för oss, eller de som vi tror kan tackla och ta emot våra tankar är inte rustade för att ta de svåra samtalen. De blir rädda och osäkra. Men det vi behöver är erkänsla för våra tankar, bli hörda, mötta och sedda.

 

Temat självmord är skrämmande för många – men det skulle inte vara så skrämmande att man inte vågar tala om det.

 

Avvisande och rädsla

Som anhörig har jag också erfarit att omgivningar skakat på huvudet och trott att det bara är något barnet sagt, de vuxna har inte lagt vikt vid orden. Min modersinstinkt och min magkänsla har i sådana situationer sagt mig att det inte var något att inte ta på allvar, utan att det är verklighet och allvar.

 

Jag är tacksam för att jag har litat mer på min magkänsla än på vad omgivningen gjorde.

 

Många gånger har jag också blivit avvisande bemött och med rädsla, när jag har berättat om mina personliga upplevelser av självmordstankar. De som har tagit emot mina tankar har inte klarat av att hantera dem på ett bra sätt. Därför tycker jag att för att få öppenhet måste man också rusta sig med att skapa trygga ramar för oss, som faktiskt kommer att prata om det.

 

Undervisning av alla

En bra början skulle vara att alla fick undervisning och kunskap i samma omfattning som man idag undervisar om Hjärt- och lungräddning. Öppenhet måste finnas på bägge sidor för att bidra till förebyggande och göra tröskeln lägre för att be om hjälp. Det är svårt att inte bli tagen på allvar eller inte sedd som en människa som har det väldigt tungt med sina egna tankar.

 

För vilken är orsaken till att försöka vara öppen när de man möter stänger dörren, eller kommenterar att det kommer att gå över och säger att det säkert bara är så du känner dig här och nu? Många resignerar till slut och känner att det inte är någon mening med att vara modig. Det kan leda till att vi visar fram en fasad för att tillfredsställa vår omgivning, medan vi gråter och känner oss förtvivlade inombords. Det i sin tur är med och förstärker våra självmordstankar.

 

Det är i högsta grad att inte bli tagen på allvar

Vi måste också ge bra verktyg till allmänheten, till exempel genom att erbjuda lättillgänglig utbildning, så att utvecklingen av den här kompetensen blir lika bra systematiserad som Hjärt- och lungräddning.

 

Sannolikheten för att du kommer att möta någon som kämpar med självmordstankar och självmordsplaner är större än att du kommer att möta någon som får hjärtstillestånd.

 

Lena-Maria Haugerud Daglig ledare och grundare av LFSS Landsforeningen for forebygging av selvskading og selvmord, https://www.facebook.com/lfssnorge/❤❤❤

 

Hörd – Mött – Sedd

Målgruppen är de som kämpar med självskadebeteende/självmordstankar oavsett ålder och anhöriga. Vårt arbete omkring självmord handlar om att skydda dem som kämpar med självmordstankar, självmordsförsök och de näststående. Det är den målgruppen vi önskar och arbetar för att ge en bättre tillvaro, erkännande för den kunskap som finns kring den här målgruppen, både hos brukare och de anhöriga, sjukvårdspersonal, samhället och andra arenor som behöver få mer kunskap.

- Verka för att implementera brukarmedverkan på individ och systemnivå, genom att bedriva informationsarbete, undervisning och vara delaktig i forum som behöver brukarerfarenhet.

- Vara ett resurscenter för dem som kämpar med självskadebeteende/självmordstankar, deras närstående, yrkesverksamma och andra som är engagerade i att förebygga självskador och självmord.

- Stötta personer som självskadar sig och suicidala och deras anhöriga genom rådgivning, samtal och upplysning. Arrangera lokala aktiviteter och erbjuda kurser.

- Vara arrangör på Värdsdagen mot självskada 1 mars

– oberoende av politiskt parti och trossamfund.

 

 

Arbete kring självmord handlar om att

* skydda och lära av dem som kämpar med självmordstankar, självmordsförsök, deras närstående och efterlevande.

* Implementera brukarmedverkan på individ och systemnivå.

* Skapa resurscenter för dem som kämpar med självskadebeteende/ självmordstankar, deras närstående, efterlevande efter närståendes självmord, yrkesverksamma och andra som är engagerade i att förebygga självskador och självmord,

* genom rådgivning, samtal och upplysning.

* Arrangera lokala aktiviteter och erbjud kurser!